men ibland tänker jag att allt jag skrev i mitt förra inlägg, eller i alla fall sista stycket om att va fri och leka med varann, bara var skitsnack. Vetefan om jag ens tror på det. Men vill tro på det. Har just haft ett försök till en okomplicerad relation. Det höll sig okomplicerat en månad. Jag är nog fan för komplicerad för okomplicerat.
Min slutsats blir som vanligt, som alltid, som jämt: Jag vet inte. Förvirringen ligger fint kvar som en gammal vän. En vän som jag stundtals hatar och stundtals älskar. Jag är förvirrad över min egen förvirring. Det ni!
