tacksamhet

Livet är spännande, att försöka hitta sin egen väg är spännande. Det finns så många olika vägar och alternativ. Speciellt för oss här. Jag läste i tidningen häromdagen att 60 miljoner flickor under 17 år blir bortgifta till män som är lika gamla som deras pappa, eller farfar. Familjerna får betalt för att sälja dom, ju yngre dom är desto bättre. 60 miljoner! Så många liv, det går inte att fatta. Och här sitter jag, trygg i mitt hem och har ett liv fullt av möjligheter och frihet. Ingen som tvingar mig till något. Livet är allt orättvist. Vad har jag gjort för att förtjäna ett liv som det här? Jag som inte ens uppskattar det. Som ofta tycker synd om mig själv och gnäller över allt jag saknar. Åh vad jag önskar att jag kunde se livet mer som det är.

Jag känner mig tacksam idag för min frihet och mina valmöjligheter. För att jag själv får välja vilken väg jag ska gå och vilka beslut jag ska fatta. Det är spännande att försöka hitta rätt. Jag är också tacksam för att jag har känslan av att jag har hjälp, att jag har något att hålla fast vid som hjälper mig att hitta rätt väg. För val kan ge ångest också. Men jag känner att det finns en känsla inom mig, som om jag lyssnar till den leder mig till det som ger varaktig lycka. Jag har känt den mycket på sista tiden, de senaste månaderna. En känsla av frid och ljus, och glädje. Och balans. Framförallt balans.